Huset....

Nu har vi fått nycklarna till vårt underbara nya hem. Igår var det strålande fint väder, så vi tog Björn i bilen, körde till Konditori Grand och köpte frukostbullar, stannade till på Netto för att köpa in resten av frukosten och körde sedan raka vägen ut till huset, numera döpt till "Kronken". Vi käkade frukost i vår underbara trappa (eftersom vi fortfarande inte har något bord) och sedan mätte vi rummen, funderade på möblering och testade den fantastiska akustiken med vars en innerlig sånginsats...
Sedan gick vi en runda på landsbygden, sa hej till grannarna och hittade en fantastisk arbetsbänk i en liten, undangömd verkstad (som vi tidigare inte sett) innan vi begav oss till Värpinge igen. Konstigt att inte bo hemma i Kronken...men vi får väl stå ut i två veckor!

Kram

Halvkass

Om man kan må halvkasst, så är det precis det jag gör nu. Hoppas det går över, jag har inte tid med detta den här vecka.

Helgen spenderades i Löderup strandbad. Jag var ledig i fredags och fick möjligheten att komma ner tidigt. Gud vad underbart det var där nere. Det var alldeles vindstilla, solen sken och de har börjat lägga strandskydd nedanför vår stuga. Helt fantastiskt! Det har varit lite skrämmande en tid eftersom det har stormat en hel del, och med tanke på att det slängts upp tång flera meter upp på en del tomter, så känns det riktigt skönt att vi äntligen får vårt strandskydd!

Kram

Matt sammanfattning

Ja som ni säkert vet har jag haft asmycket att göra de senaste veckorna på grund av mitt underbara jobb, men nu har det gått en hel vecka sedan LitteraLund, så nu har jag faktiskt inget att skylla på längre.

Festivalen har gått relativt smidigt. En av våra stora dragplåster ställde i fredagen innan LitteraLund veckan och på grund av sjukdom ställdes biblioteksbussens arrangemang in. Detta innebar att istället för 66 program kunde vi bara genomföra 58 st. Som tur var kunde vi ersätta författaren som avbokat med Tony Manieri. Detta var fantastiskt lyckat och klasserna som fick Tony var väldigt nöjda. Det var skönt att kunna erbjuda något annat, även om det känns väldigt jobbigt. Dessutom dök det upp ännu ett problem under tisdagen, och eftersom jag jobbade med scenografin i Stadshallen, så fick mina kära kollegor ta hand om det... Det blev en dubbelbokning på Kino, vilket innebar att vi fick skicka hem 200 elever som inte fick se Coraline. Vi har givetvis erbjudit en ny visning och ersättning för transport, men det FÅR JU BARA INTE HÄNDA!!! Usch så jobbigt det var, och då tog jag inte ens hand om det!!!!

Konferensen och Barndagen gick i alla fall som en dans. Det föll bort en del volontärer på grund av sjukdom, men de jag hade var starka, effektiva och helt underbara! Tack Tack!!!! ;)

På Barndagen satt jag och gjorde ansiktsmålningar i nästan tre timmar och då blev det en liten svacka i volontärssystemet, men jag fixade till det!

Jag såg bara två författare och det var Bali Rai och Darren Shan, båda två var fantastiska och på grund av vad jag snart kommer berätta, mycket fina minnen från mitt första (och förhoppningsvis inte sista) LitteraLund.

Under Bali Rais föreläsning om kreativt skrivande pratade han om hur man skriver en berättelse om en stol och dess liv. Alla i publiken (lärare och bibliotekarier) är tysta och jag slänger ur mig "du kan sätta en intressant person i den". Därefter kommer några andra förslag från åhörarna. Bali fortsätter provocera och säger; "Det är lättare än så... Hur lever en stol? Vad tror ni en stol får stå ut med vareviga dag? Vad hatar en stol mest av allt i hela världen?"

Varpå Sofia genast säger; "Farts!" (Hela föreläsningen var givetvis på engelska)

Det var så himla roligt! Alla var helt tysta och jag är supernöjd eftersom jag faktiskt hade det korrekta svaret! Efter föreläsningen mötte jag Bali utanför salen och tackade småflinande för att han hade fått mig att skrika ut "fart" inför ungefär 100 pers!

På Darrens föreläsning hade jag tänkt hålla en något lägre profil, men när han skulle ha frivilliga ur publiken för att spela upp en scen ur hans första bok "Cirque de Freak" pekade han på mig och sa: " And I want the lady with the red hair in the back to play the Wolfman."

Grattis!!!! Scenen går ut på att vargmannen attackerar en kvinna i publiken och bitar av hennes hand....

Föreställningen var uppenbarligen mycket uppskattad (jag fick sjukt mycket beröm) och den finns givetvis på film... på ett youtube nära dig... (eller inte).

Efteråt signerade Darren en bok till mig; To Sofia a howlingly excellent Wolfman. Thanks for the help om stage. Freakingly yours; Darren Shan!

Gud vad nöjd jag är med LitteraLund!

Kram