Ja som ni säkert vet har jag haft asmycket att göra de senaste veckorna på grund av mitt underbara jobb, men nu har det gått en hel vecka sedan LitteraLund, så nu har jag faktiskt inget att skylla på längre.
Festivalen har gått relativt smidigt. En av våra stora dragplåster ställde i fredagen innan LitteraLund veckan och på grund av sjukdom ställdes biblioteksbussens arrangemang in. Detta innebar att istället för 66 program kunde vi bara genomföra 58 st. Som tur var kunde vi ersätta författaren som avbokat med Tony Manieri. Detta var fantastiskt lyckat och klasserna som fick Tony var väldigt nöjda. Det var skönt att kunna erbjuda något annat, även om det känns väldigt jobbigt. Dessutom dök det upp ännu ett problem under tisdagen, och eftersom jag jobbade med scenografin i Stadshallen, så fick mina kära kollegor ta hand om det... Det blev en dubbelbokning på Kino, vilket innebar att vi fick skicka hem 200 elever som inte fick se Coraline. Vi har givetvis erbjudit en ny visning och ersättning för transport, men det FÅR JU BARA INTE HÄNDA!!! Usch så jobbigt det var, och då tog jag inte ens hand om det!!!!
Konferensen och Barndagen gick i alla fall som en dans. Det föll bort en del volontärer på grund av sjukdom, men de jag hade var starka, effektiva och helt underbara! Tack Tack!!!! ;)
På Barndagen satt jag och gjorde ansiktsmålningar i nästan tre timmar och då blev det en liten svacka i volontärssystemet, men jag fixade till det!
Jag såg bara två författare och det var
Bali Rai och
Darren Shan, båda två var fantastiska och på grund av vad jag snart kommer berätta, mycket fina minnen från mitt första (och förhoppningsvis inte sista) LitteraLund.
Under Bali Rais föreläsning om kreativt skrivande pratade han om hur man skriver en berättelse om en stol och dess liv. Alla i publiken (lärare och bibliotekarier) är tysta och jag slänger ur mig "du kan sätta en intressant person i den". Därefter kommer några andra förslag från åhörarna. Bali fortsätter provocera och säger; "Det är lättare än så... Hur lever en stol? Vad tror ni en stol får stå ut med vareviga dag? Vad hatar en stol mest av allt i hela världen?"
Varpå Sofia genast säger; "Farts!" (Hela föreläsningen var givetvis på engelska)
Det var så himla roligt! Alla var helt tysta och jag är supernöjd eftersom jag faktiskt hade det korrekta svaret! Efter föreläsningen mötte jag Bali utanför salen och tackade småflinande för att han hade fått mig att skrika ut "fart" inför ungefär 100 pers!
På Darrens föreläsning hade jag tänkt hålla en något lägre profil, men när han skulle ha frivilliga ur publiken för att spela upp en scen ur hans första bok "Cirque de Freak" pekade han på mig och sa: " And I want the lady with the red hair in the back to play the Wolfman."
Grattis!!!! Scenen går ut på att vargmannen attackerar en kvinna i publiken och bitar av hennes hand....
Föreställningen var uppenbarligen mycket uppskattad (jag fick sjukt mycket beröm) och den finns givetvis på film... på ett youtube nära dig... (eller inte).
Efteråt signerade Darren en bok till mig; To Sofia a howlingly excellent Wolfman. Thanks for the help om stage. Freakingly yours; Darren Shan!
Gud vad nöjd jag är med LitteraLund!
Kram